6 januari: Helgdagen Heilige Drei Könige i Österrike

De tre kungarna tillber Jesus - El greco © Wikimedia Commons
De tre kungarna tillber Jesus - El greco © Wikimedia Commons

Den 6 januari varje år firas Trettondagen i Sverige. Den firas också i Österrike men där kallas helgdagen Heilige Drei Könige, de heliga tre kungarnas fest.

Historia och bakgrund

Tre-kunga-festen, också kallad Epiphani-festen, är kyrkans äldsta fest. Flera olika traditioner ligger bakom denna helgdag, några så gamla att vi inte känner till ursprunget eller sanningshalten bakom traditionerna.

Sädesfest
Under denna romerska fest till guden Saturnus ära lottade man ut eller kastade tärning om vem som skulle bli kejsare för en viss tid.

Nyårsfest
Fram till 300-talet började nyåret den 6 januari. Efter kalenderreformen under påve Gregorius XII började det nya året 1 januari. Då blev 6 januari ledig och istället firade man denna dag festen till Guds uppenbarelse.

Guds uppenbarelse
Vid Epiphaneia (grekiska: επιφάνεια) firas Guds uppenbarelse i det att hen blev människa i Jesus Kristus. Det är alltså en fest till minnet av Jesu födelse. Fortfarande kallas Trettondagen Epiphaneia i flera länder som Frankrike, Spanien och England.

Regionala fest-variationer
Med tiden växte regionala skillnader fram och festen den 6 januari betonade olika skeenden i Jesu liv: Jesu födelse, Jesu dop, vinundret i Kana eller Jesu förvandling på berget Tabor.

Visa män blir tre konungsliga helgon
I Matteusevangeliet kapitel 2, vers 1 nämns att några österländska stjärntydare kom för att hylla Jesus. Hur blev dessa till tre namngivna helgonförklarade kungar, varav en med svart hudfärg? Jo, så här gick det till:

  • Teologen Origenes slog på 200-talet fast att de var tre till antalet eftersom de kom med tre gåvor (guld, rökelse och myrra)
  • Påven Leo I (440-461) förklarade dem för helgon och därmed heliga
  • På 500-talet insåg man att de måste ha varit kungar
  • På 900-talet kom man på att deras namn var Caspar, Melchior och Balthasar
  • Och på 1100-talet blev det klart att Caspar var av moriskt ursprung och därför svart.

En avgörande roll spelade de tre vise männens kvarlevor. På order av kejsaren Friedrich Barbarossa fördes relikerna av de tre heliga kungarna år 1165 från Milano till domen i Köln. Där förvaras de fortfarande i det praktfulla Dreikönigs-skrinet. Genom vallfärder, processioner och seder som stjärnsång spreds tre-kunga-traditionen över Europa.

Seder och bruk

Stjärnsångare
Den 6 januari går stjärnsångare från hus till hus. De bär en stjärna på en stång, sjunger sånger och ber om en gåva. De är klädda i kunglig klädsel, tre av dem som Caspar, Melchior och Balthasar. Precis som dessa har de guld, myrra och rökelse med sig. Guldet och myrran är symbolisk medan rökelsen är verklig och sprids som en välsignelse där de välkomnas. 

C+M+B
Hemmen där stjärnsångarna är på besök välsignas och som ett tecken på detta skrivs tecknen "C+M+B" med vit krita ovanför ytterdörren. Bokstäverna står för Christus Mansionem Benedictat (latin) och betyder Kristus välsigne detta hus. Bokstäverna ramas in av det aktuella årtalet, på detta sätt: "20-C+M+B-16". Bokstäverna i välsignelsen förstås också som den första bokstaven i namnen Caspar, Melchior och Balthasar.

Välgörenhet och bistånd

Sedvänjan att ge gåvor den 6 januari har vuxit allt mer. Nu går alla insamlade gåvor till bistånd och välgörenhet, oftast till biståndsprojekt för barn i länder i tredje världen. Ett exempel är Dreikönigsaktion i Österrike, som drivs av katolska kyrkans ungdomsverksamhet.

Barn i Dreikönigsaktion samlar in gåvor till biståndsprojekt
Barn i Dreikönigsaktion samlar in gåvor till biståndsprojekt

Drei-Königs-tårta

Under festen äter man i flera länder Drei-Königs-tårta. Den påminner om svenskt vetebröd men i annan form. Det finns många regionala skillnader. Förr lade man i en böna av något slag. Nu är det ibland även ett mynt, en mandel eller en figur i kakan. Den som får bönan blir "bön-kung" (Bohnen-könig) och får bestämma vad man ska göra resten av dagen. Denna sedvänja kan spåras tillbaka till antiken men upptogs igen år 1952. Recept (på tyska)

Kommentarer